28 december, 2014

Migrationsverket trotsade domstolsbeslut

JO riktar allvarlig kritik mot Migrationsverket som trotsat ett beslut från migrationsdomstolen och valt att avslå en pojkes ansökan om uppehållstillstånd för att förenas med sin mor.

I november år 2011 ansökte en då tolvårig pojke om uppehållstillstånd i Sverige vid en svensk ambassad i utlandet. Han menade att han borde få uppehållstillstånd till följd av anknytning till sin mamma, som befann sig i Sverige. För att en underårigs ansökan om uppehållstillstånd till följd av anknytning ska prövas krävs bland annat att det finns en ställföreträdare som för den underåriges talan. I det här fallet skulle kvinnan som pojken uppgett vara hans mor därför kunna föra hans talan. Migrationsverket avvisade dock pojkens ansökan om uppehållstillstånd med hänvisning till att kvinnan inte hade visat att hon var behörig att föra hans talan.

Fallet togs vidare till migrationsdomstolen, som i motsats till Migrationsverket ansåg att kvinnan visst kunde antas vara behörig. Domstolen återförvisade målet till Migrationsverket för prövning i sakfrågan – alltså frågan om uppehållstillstånd. Därefter genomfördes också en DNA-analys som visade att kvinnan mycket riktigt var pojkens mamma.I juni år 2013, elva månader efter det att målet återförvisats till Migrationsverket, avvisades dock pojkens ansökan på nytt.

Migrationsverkets beslut överklagades åter till migrationsdomstolen, som slog fast att Migrationsverket saknat grund för sitt beslut. I slutet av oktober år 2013 beviljades pojken till slut uppehållstillstånd. JO Cecilia Renfors riktar nu allvarlig kritik mot den extremt långa handläggningstiden. Cecilia Renfors menar att barnärenden ska prioriteras. Ärenden som har återförvisats från migrationsdomstol för prövning i sak bör dessutom ges särskild förtur eftersom en materiell prövning ska göras. Trots att båda dessa kriterier var uppfyllda vidtog Migrationsverket över huvud taget inte några åtgärder i det aktuella ärendet förrän ca åtta månader efter återförvisningen, och det dröjde elva månader innan ett nytt beslut fattades. Hon menar att handläggningstiden är oacceptabel och strider mot den tidsfrist som anges i utlänningsförordningen. Dessutom får Migrationsverket kritik för att myndigheten trotsat migrationsdomstolens beslut. JO skriver att det är svårt att förstå varför ärendet handlagts på det sätt som skett. JO påpekar vidare att pojkens mamma inte ens underrättades om det andra avvisningsbeslutet förrän efter det att hon själv begärt att få ta del av det och Migrationsverket gjort en sekretessprövning, eftersom myndigheten inte ansåg att hon var en part i målet.

Avslutningsvis skriver Cecilia Renfors att det tog två år innan pojkens ansökan om uppehållstillstånd prövades i sak. Orsaken till den långa handläggningstiden var att Migrationsverket inte respekterade migrationsdomstolens avgörande och därefter inte handlade målet med tillräcklig skyndsamhet. Migrationsverkets bristande handläggning fick till följd att ett tolvårigt barns möjlighet att återförenas med sin mor kraftigt fördröjdes. Migrationsverket ska kritiseras för det inträffade. Kritiken är av allvarligt slag.

Vad innebär detta i praktiken?

• Att överklaga en myndighets beslut sker i förvaltningsrätten. Du som privatperson riskerar inte att fastna med motpartens rättegångskostnader om du skulle förlora målet, vilket gör att det är en betydligt mindre risk än vid mål som prövas i tingsrätten.

Källa:

Ebba Wigerström/Vanja Eriksson

Omedelbarhetsprincipen, ett stelbent hinder för åklagare i bevisföringen

Debat

DEBATT – Av Paulina Brandberg, åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet

2017 presenterade regeringen ett förslag om att luckra upp den så kallade omedelbarhetsprincipen i svenska rättegångar. Sedan dess har inte mycket hänt – kanske för att beslutsfattarna inte ser hur dagens rättegångsbalk bl.a. hindrar effektiva brottmålsprocesser. Jag vill med denna artikel förklara varför jag som åklagare är angelägen om att omedelbarhetsprincipen snarast ses över.

Omedelbarhetsprincipen är en processrättslig princip som innebär att rättens dom endast får grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen. Detta medför bl.a. att parterna normalt inte får spela eller läsa upp förhör som har hållits under förundersökningen. Endast om uppgifterna som lämnas i rätten avviker från tidigare förhör får dessa läsas upp.

Denna ordning för med sig ett flertal problem. Jag kommer nedan att nämna några.

För det första kolliderar omedelbarhetsprincipen ofta med principen om bästa bevismedlet. I relationsvåldsärenden är det inte ovanligt att ingripande polispatrull genomför ett videofilmat förhör med målsäganden direkt när de kommer till platsen. Dessa förhör är ofta väldigt starka att titta på. Inte sällan ser man en målsägande som hysteriskt gråtande berättar om vad han/hon har utsatts för samtidigt som han/hon pekar på olika skador på kroppen och i ansiktet och berättar hur dessa har uppstått. När målsäganden flera månader senare på ett samlat sätt försöker återge sin minnesbild av händelsen i rätten blir intrycket ofta ett helt annat. Som åklagare är det inte ovanligt att man då åberopar förhör med den där polismannen som var först på plats för att denne ska berätta om målsägandens sinnestillstånd omedelbart efter brottet. Det videofilmade förhöret hade givetvis varit ett betydligt bättre bevismedel.

Vidare innebär omedelbarhetsprincipen ett stelbent hinder för oss åklagare i vår bevisföring. När jag i ett mål gällande grov våldtäkt genomförde en videofilmad vallning av målsäganden på brottsplatsen, för att hon på ett tydligare sätt skulle kunna berätta var hon hade blivit överfallen och var de tre misstänkta gärningsmännen hade turats om att förgripa sig på henne, hade jag sedan inget annat val än att spela upp vallningsfilmen utan ljud i rätten eftersom den räknades som ett förhör. Detta trots att samtliga försvarare och målsägandebiträdet deltagit och ställt frågor till målsäganden under vallningen.

Slutligen har omedelbarhetsprincipen starkt bidragit till den tystnadskultur som numera är mer regel än undantag i mål gällande grov organiserad brottslighet. Som brottsmisstänkt har man alltid rätt att vara tyst i förhör. En växande trend bland grovt kriminella är att utnyttja denna rätt under förundersökningen. Vid huvudförhandlingen, under förhöret som ska ligga till grund för rättens bedömning, är det dock få som utnyttjar denna rätt. Även om åklagaren alltid har bevisbördan är det ofta till misstänkts nackdel att vara helt tyst om åklagaren presenterar ett gediget bevismaterial i skuldfrågan. Att lämna en alternativ förklaring till den av åklagaren åberopade bevisningen kan sänka dess styrka och framkalla tillräckligt mycket tvivel hos domstolen för att leda till en friande dom. Att fler och fler brottslingar använder denna taktik – som deras försvarare också ofta rekommenderar – är fullt begripligt.

När förundersökningen är avslutad har misstänkt rätt att ta del av utredningen i dess helhet. Om du ska lämna en osann alternativ förklaring till ett av åklagaren påstått händelseförlopp har du givetvis allt att vinna på att vänta till efter denna tidpunkt så att din berättelse kan anpassas till alla delar av åklagarens bevisning, såsom DNA-spår, mobiluppkopplingar, krutstänksanalyser, vittnesmål och medmisstänktas eventuella uppgifter.

Om Sverige istället hade haft en rättsordning där förhör under förundersökningen, såsom är fallet i de flesta andra länder, hade kunnat användas som processmaterial hade förklaringsbördan inträtt redan under förundersökningen – innan den misstänkte hade haft möjlighet att ta del av bevisningen i dess helhet. En senare tillrättalagd berättelse i rätten hade då haft ett betydligt lägre bevisvärde än den har idag och tystnaden under förundersökningen hade kunnat ligga den misstänkte till last om rätten hade ansett att han/hon borde ha förklarat sig tidigare än vid huvudförhandlingen. Vidare hade åklagaren haft möjlighet att redan under förundersökningen anpassa bevisinhämtningen till den förklaring misstänkt lämnar, vilket förutom betydligt kortare förundersökningar – och i sin tur kortare häktningstider – hade lett till att åklagaren hade getts helt andra möjligheter att inhämta kompletterande bevisning för att kontrollera misstänkts uppgifter. Exempelvis har ju ett vittnesförhör med ett utpekat alibi ett ytterst begränsat bevisvärde om det hålls efter det att den misstänkte har hörts inför öppna dörrar vid en huvudförhandling.

Givetvis måste en reform av Rättegångsbalken ske med bevarade höga krav på rättssäkerhet. I detta sammanhang förtjänar det att påpekas att det i en internationell kontext är Sverige som sticker ut med att lägga all tyngd i processen på huvudförhandlingen. Vår stelbenta syn på omedelbarhetsprincipen är också anledningen till att Sverige gång på gång tvingas motta kritik för långa häktningstider med restriktioner. Detta på grund av att risken för att olika förhörspersoner ändrar sina berättelser ofta kvarstår fram till rättegången. De flesta andra länder tillåter i varierande grad att förhör från förundersökningen läggs fram under huvudförhandlingen. Självklart måste det ställas höga formkrav på dessa förhör. I Danmark har man exempelvis löst det genom en möjlighet att hålla ett så kallat ”grundlagsförhör” inför en domare där den misstänkte, i närvaro av sin försvarare, redan tidigt under förundersökningen hörs ingående om brottsmisstanken. Om andra länder, med lika höga krav på rättssäkerhet som vi, har hittat lösningar på denna fråga kan givetvis även vi införa en liknande ordning och samtidigt värna rättsstaten.

Om regeringen menar allvar med att man vill kunna öka lagföringen avseende grova brott hoppas jag att man snarast plockar upp 2017 års utredning ur byrålådan och börjar agera.

2018-07-17

HAVERIET KRING LAGEN OM AMNESTI FÖR HUVUDSAKLIGEN AFGHANISKA FLYKTINGAR

Det finns två möjligheterför svenska domstolar att åsidosätta en lag, om den strider mot grundlagen eller eller annan överordnad författning och om den här till kommit på ett sätt som i väsentligt henseendeavviker från den ordning som stadgas i grundlagen. Lagen om amnesti för 9000 i huvudsak afghaniska pojkar som S, MP, C och V drev igenom fallerar på båda punkter.

Nyligen bedömde Migrationsdomstolen i Malmö att beredninegn an lagen är så bristfällig att den inte får tillämpas. I fredags beslutade Migrationsdomstolen i Stockholm att inte tillämpa lagen, då den står i strid med den överordnande EU-rätten. Det är faktiskt svårt att finna ord för att beskriva det juridiska, politiska och moraliska haveri som lagen utgör utan att göra sig skyldig till underdrift.  

Lagrådets kritik

"Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utförmas"

Tack vare Centerpartiets beslut att rösta för förslaget -trots att det enligt partiledaren Annie Lööf var "illa utformat och illa framtaget" gick det igenom. Nu två veckor efter att den trädde i kraft har lagen underkänts i två av landet fyra migrationsdomstolar. 

Princip

Principen om att inte upphäva positiva myndighetsbeslut gör att uppehållstillstånden lär gälla även om domstole finner att de i strid med grundlagen vilket innebär stor risk för en politisk och juridisk kris. Det är nämligen tjänstemäns goda vilja och omdöme som ska flyktingarna nu för sätta tillit för att undslippa den kris som regeringen har skapat.

Så ska statens ankomstcenter för asylsökande fungera - förslaget på regeringens bord

Febr. 2017

Kvarnägaren Nils Andersson satte in längre än Kaj Linna innan han beviljades resning i fallet.

Fallet Kaj Linna borde ses över i resning, han förkänner resning i målet

DN berättade härom dagen att Kaj Linna, som nyligen beviljades resning, kan få ett rekordskadestånd om han frias helt. Detta eftersom han suttit inlåst i 12 och ett halvt år, vilket var rekord. Men en uppmärksam läsare påminde om att Esarpmannen satt längre tid. Nils Anderssons skadestånd blev ändå förhållandevis blygsamt, jämfört med vad andra dömda har fått.

”Jag anmäler missnöje” ropade Nils Andersson när domen avkunnades inför Torna och Bara häradsrätt. ”Han blev dock genast tillsagd av domaren att hålla sig tyst till dess hela utslaget upplästs”, rapporterade Dagens Nyheter.

Precis som DN har rapporterat om livstidsdömde Kaj Linnas kamp för att frias berättade vi om när ”Esarpmannen” både fälldes och friades rapporterades flitigt i DN och går att följa iDN.Arkivet.

Källa: Dagensnyheters arkiv

Den 24 oktober 1947 kunde DN rapportera om när Nils Andersson anlände från fängelset i Stockholm till Malmö ”med ordinarie middagssnälltåget...i vanlig tredjeklasskupé”.

”Då han kommer ut på perrongen är Andersson klädd i en grå överrock med glest fiskbensmönster med slejf i ryggen. På huvudet bär han en rundkullig, styv, svart, en smula bucklig hatt” berättade reportern.

Andersson såg belåten ut och blossade på en cigarr.

”Du ser ju riktigt duktig ut” sade en av hans anhöriga som mötte honom på stationen.

Esarpmannen friades senarehelt och hållet. Han begärde ett skadestånd på drygt 440.000 kronor, men fick till sist 148.000 kronor. Det motsvarar 2,7 miljoner i dagens penningvärde.

Källa DN:s arkiv

Det som är gällande rätt i en fråga kan i annan vara uppenbart. När det råder betydande osäkerhet samtidigt pågår en fortlöpande debatt där olika sakkunniga är involverade.

Faktum är att den gällande rättensinnehåll kan i praktiken ändrats inte bara genom lagstiftning utom även  genom domstole prejudikat eller genom ett övertygande argument i förarbeten eller slutligen i den juridiska doktrinen.

Rättskälla läran är viktig sak att beakta när man ska avgöra  digniteten hos olika regler som anger olika lösningar på samma rättsliga problem. En del av rättskälla läran handlar om vad man kallar rättsligt relevant. alltså vilket argument man får eller ska ta hänsyn till. det handlar om prioritering på olika lösningar i problematiken .

 Penningtvätt

         Bankens ansvar enligt  EU:s       
     Tredje penningtvättsdirektiv

En kortfattad redogörelse för genomförandet av direktiv 2005/60/EG.

En beskrivning av bankernas nuvarande kvalitetssäkringsansvar i praktiken och bankernas roll i den internationella kampen mot penningtvätt, samt problematiken bakom den försenade svenska implementeringen av direktiv 2005/60/EG.

Svenska bankrättsliga regler om verksamhetsdriften

Regler om hur bank- och finansieringsrörelse skall drivas i Sverige finns i lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

(den s.k. bankrörelselagen), 1:1 mening 1. Lagen är även tillämplig på utländska företags verksamhet i Sverige, 1:2 mening 1.

Bankrörelselagens regler om riskhantering och sundhetskravet är centrala för bankernas verksamhetsdrift. Även i kampen mot penningtvätt är banken skyldig att följa dessa bestämmelser. Detta är en central bestämmelse i som styr i begreppet riskhantering.

  ^SFS

I 4:1 FFFS 2005:1 Styrning och kontroll av finansiella företag, ger Finansinspektionen en definition av operativa risker. Operativ risk innebär att risk för förlust föreligger p.g.a. felaktiga eller bristfälliga interna rutiner och system, mänskliga fel, externa händelser och legala risker.

Finansinspektionen har utgett rekommendationer och allmänna råd om riskhantering av penningtvättsrisk i FFFS 2005:5 Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall. Enligt Finansinspektionen är risken för penningtvätt beroende av vilken verksamhet företaget bedriver, samt de marknader företaget bedriver verksamhet inom.  I kampen mot penningtvätt, innebär principen om kundkännedom att banken skall kunna göra en riskbedömning av personens risk att delta i penningtvätt, samt känna till härkomsten och källan till personens bankmedel. Det finns också det man kallar på engelska Customer Due Diligence i förkortning CDD vilket är

en internationell term för riskbedömningsprocesser. Som en åtgärd mot penningtvätt, används CDD procedurer som bankstrategier för att bedöma en potentiell eller existerande kunds risk att delta i penningtvätt. De används även för att avgöra vilka försiktighetsåtgärder och penningtvättsåtgärder banken skall tillämpa på personen.

De förebyggande åtgärderna i detta direktiv bör därför inte bara täcka hantering av pengar som utgör vinning av brott, utan även insamling av pengar eller andra tillgångar för terroriständamål.

För att komma till rätta med dessa problem inom området för penningtvätt antogs rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt. Genom direktivet ålades medlemsstaterna att förbjuda penningtvätt och se till att den finansiella sektorn, det vill säga kreditinstitut och en lång rad andra finansiella institut, identifierar sina kunder, bevarar uppgifter på ett tillfredsställande sätt, inför interna rutiner för att utbilda personal och skydda mot penningtvätt och rapporterar eventuella indikationer på penningtvätt till behöriga myndigheter.

För att komma till rätta med dessa problem inom området för penningtvätt antogs rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt. Genom direktivet ålades medlemsstaterna att förbjuda penningtvätt och se till att den finansiella sektorn, det vill säga kreditinstitut och en lång rad andra finansiella institut, identifierar sina kunder, bevarar uppgifter på ett tillfredsställande sätt, inför interna rutiner för att utbilda personal och skydda mot penningtvätt och rapporterar eventuella indikationer på penningtvätt till behöriga myndigheter.

Abdulkadir Mohammed

Internationell handelskontrakter

Kontrakt och konsekvenserna av det, genom att ta hänsyn till i sina affärstransaktioner och finansiella.

Först är det att studera det juridiska begreppet internationella handelsregler och internationella kommersiella avtal. Låt oss börja med begreppet rättssystemet i internationell handel och det andra  att studera det juridiska begreppet innehav av internationell handel och natur.
Internationell handel kontrakt innehåller det juridiska begreppet förhandlingar och avtal som ledar fram till avtal i internationell handel kontrakt, och det handlar om för att studera de skyldigheter parterna och ansvar för brott mot detsamma i det skede av förhandlingar. För upprättande och genomförande av avtal av den internationella handeln, handlar det bestämmelserna i den kompromiss som i internationell handel kontrakt,  tilldelats för att studera innebörden av internationellt handelsavtal och tolkning, och det är av vikt genomförandet av internationella handelsavtal. 

Abdulkadir Mohammed

Folkrätt